Los och Orsa Finnmarks Historedatabas


En resurs för dig som vill veta mer.
På Los bibliotek finns en stor samling böcker, småtryck, artiklar, bilder med
mera. Du kan söka i denna databas på webben:
https://www.ljusdal.se/upplevagora/bibliotek/databaser.4.6c1b95d114c651e4fd63b53f.html
Här kan du se affischen om databasen.

 

Skogsfinnarna i Los med omnejd


Från slutet av 1500-talet och under första halvan av 1600-talet koloniserades delar av den skandinaviska barrskogsregionen av svedjebrukande skogsfinnar med främst savolaxiskt ursprung. Kolonisationsfasen pågick under en relativt kort period fram till 1600-talets mitt, med upptagning av nya gårdar ytterligare ett knappt århundrade.


Den skogsfinska migrationen orsakades av flera samverkande faktorer. I en stor del av den äldre litteraturen uppges främst krig och missväxt som den största orsaken till utvandringen. Nyare forskning pekar på att svedjebruket och sökandet efter nya skogsområden att kolonisera anses som den viktigaste. Forskningen visar också att boskapsskötseln var viktig för skogsfinnarna.

 
I Skandinavien finns finnbygdsområden från Tiveden i söder till Lappland i norr, från Gästrikland i öster till norska Telemark i väster. Generellt kan man betrakta finnbosättningarna i Gästrikland och södra Hälsingland som uppmarschområden för den skogsfinska kolonisationen. Under första halvan av 1600-talet flyttade många skogsfinnar vidare västerut mot Färila, Los och Orsa finnmarker eller mot sydväst till Bergslagen och Värmland/Norge. Ytterligare andra sökte sig norrut mot övriga Hälsingland, Medelpad och Ångermanland
Svedjebruket var en av de viktigaste stöttepelarna i den skogsfinska kulturen. Man fällde grov granskog som fick torka i ett eller två år. Sedan brändes svedjefallet och man sådde svedjeråg i den varma askan. Året därpå skördades svedjerågen och ofta fick man stora skördar, När svedjorna växte igen blev de viktiga som slåtter- och betesmark, vilket behövdes eftersom skogsfinnarna ofta hade stora kreatursbesättningar.


Skogsfinnarna hade ett eget byggnadsskick med skorstenslösa byggnader i form av rökstugor, bastur och rior. Maträtten motti, som är en torr grynig gröt av korn eller havre, är också ett kulturdrag som fortfarande lever i obruten tradition i många av finnbygderna. På kartor, i arkiv och i muntlig tradition finns många skogsfinska ortnamn kvar, inte minst inom Orsa Finnmark. Dessa skogsfinska ortnamnen har sitt ursprung i en ålderdomlig östfinsk dialekt. Sägner och muntlig tradition finns fortfarande levande ute i byarna.


Det första dokumentet som rör skogsfinnarna i Los är daterat 1614 när finnen Bertil Persson fick ett nedsättningsbrev. 1623 syns skogsfinnarna för första gången i Färilas domböcker när Anders Andersson på Tenskog samt Bertil Persson och Henrik i Los skattlades.
I takt med att bruksnäringen fick större betydelse uppstod en konkurrenssituation om skogen mellan skogsfinnarna och bruken. Redan under 1600-talet beslutades om restriktioner mot svedjebruket och finnarna tvingades successivt övergå till vanligt åkerbruk, vilket inte var alldeles lätt på de ofta steniga moränmarkerna.


Finnbosättningarna i Losområdet förblev relativt opåverkade fram till 1700-talet när koboltgruvan och dess ägare Kalmeter, radikalt förändrade levnadsvillkoren för finnarna i området. Under 1800-talet ökade befolkningen och finnbygdsområdena fick svårt att försörja alla sina invånare. Under missväxtåren andra halvan av 1800-talet utvandrade många invånare i finnbygdsområdena till Amerika. Under 1900-talet fortsatte utflyttningen från finnbygderna, då många ungdomar i dessa bygder flyttade till tätorter och började arbeta i de uppväxande industrierna. Skämtsamt brukar man säga att när vägnätet byggdes ut under mitten av 1900-talet användes det av invånarna i finnbygderna för de rullande flyttlassen. Under de senaste åren har emellertid flyttrenden i viss mån vänt. Många människor som bor i finnbygdsområdena tycker att det ger högre livskvalitet att leva nära naturen i den bygd där man har sina rötter.

Finnbosättningar på Los och Orsa Finnmark


Dalarna

Socken

Bosättning

Första år

Torparbrev

Anmärkning 

Los

Björkberg

1618

1618

 

 

Fågelsjö

1671

 

Uttflyttning från Tandsjö

 

Hamra

1620

1620

 

 

Sandsjö

1622

1622

 

 

Tackåsen

1680

 

Utflyttning från Björkberg

 

Tandsjö

1622

 

 

 

Toms

1690

 

Utflyttning från Björkberg

Ore

Håven

1618

1618

 

 

Korsåsen

1644

 

 

 

Sefaståsen

1632

 

Utflyttning från Håven

Orsa

Kvarnberg

1668

 

Utflyttning från Rosentorp

 

Myggsjö

1650

 

Året något osäkert

 

Näckådalen

1699

 

 

 

Rosentorp

1626

1626-27

 

 

Unntorp

1626

 

Från Galven, Alfta


Hälsingland

Socken

Bosättning

Första år

Torparbrev

Anmärkning

Färila

Hummelkölen

1623

 

 

 

Kårböleskog

1629

 

 

 

Lillskog

1631

 

 

 

Risarven

1617

1618

 

 

Tjärnvall

1623

1623

 

Los

Karsvall

1633

 

 

 

Kvarnberg

1618

1618

 

 

Kvarnbergstorp

1694

 

Årtal osäkert

 

Los södra

1614

1614

 

 

Los norrbyn

1623

1623

 

 

Ryggskog

1623

 

 

 

Tenskog

1618

1618

 

 

Ösjön

1624

1624

 

Voxna

Finsthögst

1618

1618

Har även tillhört Ore

 

Njupa

1694

 

 

Vill du se karta äver skogsfinska bosättningar i Mellannorrland klicka här.


Underlag: Maud Wedin