Stig Wallberg

Stig valdes till Allmänningsstyrelsens ordförande på en extrastämma 1984-05-26. Hans tid som ordförande är imponerande 27 år.

Stig föddes i Slätthäll, familjen flyttade sedan in till Fågelsjö. 1958 flyttade han till eget hus på Sågvägen i Fågelsjö.
Efter avslutad folkhögskola jobbade Stig med skogsarbete, flottning och vägarbeten. Han utbildade sig till vägingenjör. Efter det jobbade han som kommuntekniker i Los.

 
12 januari 1931 - 28 mars 2014

Till minne av Stig

En ”motor” för Fågelsjö har gått ur tiden. Jag vill berätta lite om Stigs livsresa och vad han har
varit för byn och kommunen, även om det blir ofullständigt.

Länge sedan berättade han om när han var sådär 5-6 år och bodde hos sin morfar och mormor, medan hans mor arbetade som kocka någonstans i skogarna här. Hon betraktades då som ensamstående av myndigheterna. Därför kom då kyrkoherden och skulle hämta Stig till något barnhem eller fosterhem. Så fort Stig begrep vad det handlade om rusade han ut och försvann och gömde sig i ”Rickards veboa” i andra änden på byn. Där låg han och kurade och frös tills hans morfar hittade honom långt fram på natten. Av någon anledning blev det aldrig av med någon hämtning efter detta. Två saker tror jag Stig tog med sig av den upplevelsen. 1: jag kan ta egna beslut. 2: Jag är klart reserverad till kyrkan och dess män. Men han lät det aldrig gå ut över någon av de enskilda individerna. Kanhända var det redan då han gjorde erfarenheten att 3: det är en utomordentligt stor skillnad mellan lag och rätt. Men han uttryckte det betydligt kortare.

Han berättade om sitt första jobb. Det var att bryta tjärstubb utefter Voxnan sånär en mil från byn. Han fick ut en låda dynamit (nitrolit), krutstubin och knallhattar. Det var bara att knyta lådan bakpå cykeln och med spett och stubbyxa ge sig iväg, 14 år gammal. En gång, när vi kom att tala om båten ”Amsen” (en s.k. skötbåt som körts upp till sjön Amsen med häst, och som jag fått av flottningschefen Ragnar Wallberg, tillika Stigs farbror, när den utrangerats som flottbåt) berättadeStig om när han var med i unga år och flottade i Lerån. Det var Rudolf, Einar, Mårten, Albin och 15-åringen Stig. Don skulle bo i ”Herrgårn”, en koja norr om sjön, där båten låg på land. Dom drog i båten, Einar, maskinisten, fick fart på tändkulan, for över till södra sidan. Där gick dom uppströms Lerån till ett timmeravlägg på en tjärn och började flotta ner
virket till Amsen. Dom hade allt virke nere i Amsen mitt i natten och gick bort till båten för att åka över till ”Herrgårn”. Då hade båten sjunkit! Albin började gråta och tyckte inte livet var värt att leva, men Einar han skrattade så han var på väg att ramla i sjön. Dom beslöt att gå till ”Sandhamn”, en koja bara en km från båten. Dom lade sig att sova med den hulkande Albin. När dom vaknade på morgonsidan brann en stor eld under järngrytan, och det luktade köttkok i hela kojan.
Mårten hade varit uppe på natten och skjutit en speltjäder, så det var bara att hugga in på för svultna flottare. Men då började Albin sjunga! Så med fyllda magar kunde dom tömma båten, få igång motorn och få ner virket till Amsdammen.

Det var kanske vintern efter som han körde häst åt någon. Hästen var inte försedd med bjällra. Stig mötte Axel, som kom utför med lass. Axel gav sig på Stig, gav honom några smällar och körde ut Stigs häst och kördoning ut i snön. Det blev sen kväll för Stig den dagen. Allan frågade Stig vad han hållit på med. ”Fråga den där gubbjäveln” sa Stig. Då blev Axel uppbjuden till en vals av Allan på kojgolvet som han nog gärna hade sluppit. Dagen efter blev Axel och Stig kvar sist inne i kojan. Då provade Axel att ge sig på Stig. Men Stig fick tag i ett vedträ och sa: Ja, kom an! Jag slår så länge jag orkar! Sedan fick han vara ifred.
Axels yngste son hade kanske ett struligt liv bitvis. Men när han flyttade hem på lite äldre dar, var det Stig som stödde upp honom, och kanske höll honom i hampan. Det ger rätt bild av Stig.

När Stig förverkligade sin dröm 1958 handgrävde han för källarvåningen på tomten han köpt av Bergvik & Ala, granne till skogvaktarbostaden. När källarvåningen var klar kom ”Mockfjärdshuset”, och sedan dess har vi varit grannar, till vår stora glädje.
Stig läste på NKI/Hermods till vägingenjör, och med detta, och sin skogsvana kunde han ibland rycka in som skogvaktare, och en dag dök det upp ett jobb som kommuntekniker i Los. Det var också i skogen han blev politiskt intresserad och var fritidspolitiker i många år.
Så blev han kommuntekniker för ljusdals kommun och, jag tror 1989 blev han kommunalråd i Ljusdal, där han jobbade fram till han fyllt 67 år.

Han var ordförande i Fågelsjö JVF till för ett år sedan. Såg till att vi kunde göra skjutbana. Han var styrelseordförande i Hamra Kapellag i nära 30 år. Såg till att ekonomin blev starkare. Skapade sovstugorna av gamla vedboden bakom bygdegården. Ordnade ombyggnaden av Åstugan, Bortom Åa, till båtnad för Världsarvet. Vandrarhemmet Nylandstäkta hade inte blivit vad det är utan Stig.

Stig var också aktiv i kyrkopolitiken ett par perioder fram till senaste kyrkovalet. Ordförande i kyrkonämnden i varje fall sista valperioden. Så han blev inte helt avskräckt trots sin barndoms upplevelser. Ska sanningen fram så hade Stig och undertecknad en liten konsultfirma i mitten av 60-talet, som vi kallade ”Konsulterande ingenjörsbyrån De Gröna Ängderna, ingenjörerna Frid och Ro”!
Vi mätte upp och ritade gravkartor på alla begravningsplatser i Hamra och Los församlingar.
Det var en rätt intensiv semester.

Jag vet inte hur många gånger jag sett Stig sitta på sin farstutrapp tittande ut över Fågelsjön.
Han älskade sin by och sjön. När jag hittade honom, hade han sjunkit ner på garagegången
och lagt sig på rygg. Det sista han såg var Fågelsjön.
När jag i morse gick till brevlådan, såg jag spåren efter Stigs stövlar i den frusna vägen.
Han dog med stövlarna på.

Det är svart i Stigs hus. Vår granne gick ur tiden fredag 28 mars. Vi delar sorg och saknad med
Stigs barn och barnbarn.

Janne Eliasson, Fågelsjö
2014-04-02

Avtackning

Stig Wallberg avtackades i samband med Hamra Besparingsskogs höststämman 25 november 2011.


Stämmans ordförande Halvar Tegell överlämnar blommor och present.

 

Wallbergs uppdrag genom åren

Ett axplock ur Stig Wallbergs kommunala uppdrag under åren:

  • Kommunfullmäktige 1979 - 1998
  • Kommunstyrelsen 1983 - 1998, 1:e vice ordförande 1989 - 1998 och kummunalråd i sju år.
  • Tekniska nämnden 1980 - 1998, ordförande 1989 - 1998.
  • Skogsutskottet 1983 - 1991, ordförande 1989 - 1991.
  • Naturresursutskottet, ordförande 1992 - 1998.
  • Valberedningen 1985 - 1994, 1:e vice ordförande 1988 - 1994.
  • Inlandsbanekommittén 1992 - 2002.
  • Överförmyndarnämden, ordförande 1999 - 2006.
  • Hälsingerådet 1995 - 1998.
  • Därtill har han varit ombud vid olika stämmor, lantmäteriförrättningar, folkbokföringsärenden, ledningsgruppen för Landsbygd 90, fastighetsbildningar, och Inköp Hälsingland.

Text: Lasse Sundberg ur Ljusdals Posten 2011-12-27.