KORT HISTORIK
över
HAMRA KAPELLAGS BESPARINGSSKOG
för åren
1884-1942

Besparingsskogens tillkomst och omfattning

Hamra besparingsskog tillhörde före avvittringen Orsa socken och Kopparbergs län. Genom nådigt brev den 13 november 1863 blevo emellertid Hamra, Björkberg, Sandsjö, Knoppens, Tandsjö och Fågelsjö byar utgörande Hamra kapellag, även benämnd Orsa finnmark, skiljda från Kopparbergs län och överflyttade till Los socken, Gävleborgs län samt Västra Hälsinglands fögderi och domsaga.

Vid den skiftesförrättning, som övergick Orsa socken och Hamra kapellag, och som avslutades den 20 mars 1884 efter att ha pågått omkring 25 år, avsattes den i Hamra kapellag befintliga skogs- eller överloppsmarken förutom till byskog att fördelas byarna och hemmanen inom byalagen emellan bland annat till en allmänning eller besparingsskog till Hamra kapellag enligt grunder, som närmare bestämdes i Kungl. Brevet den 19 september 1879, då gränsen mellan Orsa socken och Hamra kapellag beslutades. Enligt detta brev har Hamra besparingsskog bildats av överloppsmark på så sätt, att av de jordägarne vid avvittringen tilldelade skogsanslagen, uppgående till 250 tunnland för varje besuttenhet - 42 reducerade snesland - en tredjedel avsattes till besparingsskog, varav inkomsten skulle användas till gäldande av jorden åliggande skatter och onera samt kostnader för fattigvård, folkundervisning m.m.

Besparingsskogen utgör ett sammanhängande rätt oregelbundet, i nordväst - sydväst utmed Voxna älv beläget långsträckt komplex. Å mitten av dess sydöstra gräns bildar Hamra byskog en djupt inskjutande kil. Gränserna för den därigenom uppkommande nordöstra delen äro: i söder Hamra byskog, i väster Hamra kronopark samt i norr och öster Voxna älv. Gränserna för den sydöstra delen äro: i norr och öster Voxna älv och Malungsheds byskog, i söder byanra Björkberg och Toms - Björkberg samt i väster Orsa besparingsskog och Hamra byskog.
Ytvidden uppgives vid senast upprättade skogshushållningsplan till 3,626,17 har, därav 3,080,72 har produktiv skogsmark.

Reglemente för besparingsskogen

Reglemente för vården och förvaltningen av besparingsskogen och skogsmedelfonden fastställdes av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län den 31 december 1890 och gillades efter anförda besvär med viss ändring av Kungl. Maj:t den 18 november 1892. Sedermera hava en del mindre ändringar gjorts, tills nytt reglemente uppgjordes, som av Länsstyrelsen fastställdes att gälla från och med 1 januari 1940. I detta senare reglemente bestämdes, att inkomsterna av skogsmedelfondens avkastning samt av besparingsskogen i första hand skola användas till löpande utgifter för förvaltning, vård, bevakning samt utskylder.

Instruktion för skogstjänstemannen och skogvaktare

Enligt Kungl. Maj:ts Befallningshavandes resolution den3 december 1898 och Kungl. Brevet på underdåniga besvär den 31 december 1903 fatställdes instruktion för skogstjänstemannen och skogvaktaren vid besparingsskogen. Ny instruktion har emellertid sedan uppgjorts, som av Länsstyrelsen prövats och fastställts den 29 mars 1940.

Höjdläge, berggrund, mark och trädslag

Som medelsiffra för besparingsskogens höjd över havet torde kunna angivas 350 meter. Högst belägna äro å norra delen av skogen bergstrakterna hemberget och Styggberget, vilka delvis slutta ganska starkt mot Voxna älv, samt å södra delen österberget, Brunnberger , Ekorrberget och Hokkamägg.
Berggrunden går ytterst sällan i dagen, egentligen endast å Hemberget och Styggberget, utan täckes i allmänhet till betydande mäktighet av omvandlat stenigt morängrus. Utmed Voxna älv förekomma dock en del älvsandsavlagringar, bildande jämna sandhedar. För övrigt företer jordmännen stora växlingar, i det delvis är djup, bördig och föga stenig, delvis magrare och mycket stenig, å en del ställen närmande sig blockmark.

Vid senaste taxeringen 1935 angavs boniteten till i medeltal 3,06 kbm. pr har enligt följande fördelning: Bonitet IV å 258,17 har (9 %), bonitet V å 1,950,44 har (63 %) och bonitet VI å 872,09 har (28 %).

Tallskogarna upptaga huvudparten av arealen. Större sammanhängande granbestånd förekommer endast på ett fåtal ställen. Granbestånd av mindre omfattning förekomma spridda här och var, oftast på fuktiga ställen.
De rena tallskogarna bildade oftast redan vid avvittringen en tvåårig beståndsform, i det att underväxt av tall, som i allmänhet uppkommit efter gamla skogseldar, förefanns. Efter hand som avverkningarna fortskridit, och tallbestånden så småningom utglesnats, har underväxten utvecklats bra. Från att tallskogarna vid avvittringen huvudsakligast utgjordes av mycket gamla oväxtliga i allmänhet slutna bestånd, upptaga tallmarkerna för närvarande dels rena ungskogsbestånd av tall med delvis någon inblandning av gran och björk, dels överståndare av tall, enstaka eller i mindre grupper, dels skärmbestånd å stora arealer med underväxt av rätt växtlig tall samt något gran och björk, dels även likåldriga ganska slutna äldre bestånd, även här i allmänhet med underväxt av tall fast i mera förkrympt form. Granskogarna äro i allmänhet mer jämnåriga med huvudparten i ålder av 150-200 år eller däröver. Medelålders skog upptager 25 % av arealen, men rena medelålders bestånd förekomma egentligen endast å jämförelsevis små arealer å gamla rågsvedjor, där de bilda vackra särdeles växtliga blandbestånd.

Skogsmarkens fördelning å åldersklasserna var år 1935: 1-20 år 105,67 har (3 %), 21-40 år 886,10 har (29 %), 41-60 år 592,21 har (19 %), 61-80 år 198,23 har (6 %), 81-100 år 80,74 har (3 %), 101-120 år 174,29 har (6 %), 121-140 år 123,08 har (4 %) och 141-160 år 920,38 har (30 %).

 

 

 

 


Snöbrotts- och stormhärjningar

Endast snöbrottshärjing vintern 1910-1911 och stormhärjningen hösten 1921 ha varit av någon betydelse. Vad beträffar snöbrottshärjningen åstadkom den dock jämförelsevis ganska liten skadegörelse, mot vad fallet var inom närliggande skogar, Hamra kronopark och Orsa besparingsskog. Vad däremot beträffar 1921 års stormhärjning åstadkom den särskilt inom en del granbestånd samt å sandhedarna efter Voxna älv betydande förödelse, i det att c:a 15,000 träd blevo stormfällda, motsvarande i vanliga fall över ett års ordinarie avverkning.

Skogseldar och insektshärjningar

Skogseldar hava långt före avvittringens genomförande, det vill säga långt innan någon egentliga avverkningar förekommo å skogen, övergått stora delar av de gamla tallbestånden. Detta slutsats kan man draga dels av brandskador å gamla kullfallna träd och gamla brandlyror inom tallbestånden dels av den i allmänhet rikligt förekommande underväxten. Efter avvittringen hava däremot endast några små obetydliga skogseldar om ett par år förekommit. Den största skogselden inträffade år 1939, da c:a 0,5 har eldhärjades. Elden uppkom då, genom att ett träd vindfällts över kraftledningen mellan kraftstationen vid Voxna älv och Hamra by. Att skogseldar av betydenhet under senare tider kunnat undvikas har huvudsakligast berott på det brandtornssystem som finns. Så snart skogseld utbrutit har från brandtornet å Pilkalampinoppi å Orsa besparingsskog per telefon underrättats om eldens belägenhet. I byn Ryggskog ej långt från Los kyrkby finnes även ett brandtorn, och i Hamra kyrktorn finnes skogsbrandkarta, med vilkens ledning samt genom de upplysningar, som per telefon kunna erhållas från något av förutnämnda brandtorn, eldens läge noggrant kan bestämmas, och branden därigenom släckas på ett tidigt stadium.

Ej heller hava några insektshärjningar av betydenhet inträffat. De skadeinsekter som huvudsakligast uppträtt och åstadkommit skadegörelse, äro granbarkborrarna. Dessa skadeinsekter ha uppträtt periodvis, vanligen efter ett par på varandra följande varma somrar, och då de förekommit i större mängder, och massförökning av de samma befarats, har avfallet efter föregående vinters avverkningar barkats, i allmänhet under juli månad, tidpunkten beroende på hur långt fortplantningen fortskridit. Att på detta sätt barka avfallet efter vinterns avverkningar anser jag vara bästa metoden att bekämpa granbarkborrarnas skadegörelse. Även märgborren har uppträtt vissa tidsperioder rätt allmänt och förorsakat lindrigare skadegörelse huvudsakligast å yngre och medelålders träd. 

Skogskulturer

Som i det förgående framhållits hava kalhyggen upptagits endast i en del granbestånd, som delvis bestått av likåldriga huvudsakligast överåriga, torkande eller skadade träd. Inom tallbestånden har underväxt i allmänhet förefunnits, och i annat fall har återväxt genom självsådd där kunnat påräknas med eller utan markberedning. Skogskulturer av någon betydenhet hava därför ej behövt utföras. Enligt kontrollboken hava 86 har övergåtts med skogsodling (rutsådd). Röjning och markberedning har utförts å c:a 700 har. Kulturerna hava från början gått mycket bra till, men liksom överallt i Norrland har snöskytte uppträtt å en del hyggen, dock ej så att någon avsevärd skadegörelse uppstått. Kreaturstramp ha även förorsakat viss skadegörelse, varigenom hjälpkulturer i någon mån måst vidtagas.

Torrläggning av vattensjuk mark

Enligt senast upprättad skogshushållningsplan upptaga mossar och kärr 418,58 har, som fördelade å godhetsklasser utgöra: A klass 109,09har, B klass 86,97 har samt C klass 222,52 har. Det anses därför ej vara förenat med fördel att torrlägga mer än högst 196 har härav. Emellertid hava torrläggningsarbetena hittills till större delen utförts å försumpad skogsmark, enär det ansetts mera lönsamt att torrlägga sådan mark än rena myrmarker. Torrläggningsarbetena hava i förhållande till skogens areal varit ganska omfattande. 37,394 längdmeter diken hava upptagits, och 10,132 längdmeter bäckar hava uppränsats. Dessutom hava dikesrensningar utförts efter hand som dylik ränsning erfordrats. Att torrläggningsarbetena gjort god verkan har redan visat sig, särskilt å de äldre dikningstrakterna.

Avsättningsförhållandena

Hamra besparingsskog gränsar med sin långsida till Voxna älvs tredje och fjärde distrikt, varifrån flottningskostnaderna under tidernas lopp hållit sig till mellan 6 och 8 öre per flottningskubikfot. Medelväglängden för virkes drivningarna till Voxna älv uppgår till cirka 1½ kilometer Avsättningsförhållanden för virke, som kan drivas till flottled, äro därför goda. Men i övrigt äro avsättningsförhållandena dåliga, eftersom skogen ligger cirka två mil från järnväg, dit vägen är mycket backig med långa motlut. Avfall efter avverkningarna har därför ej kunnat tillgodogöras annat än undantagsvis, nämligen då kolprisen varit mycket höga. Kolningar av någon betydenhet ha således endast kunnat bedrivas under förra världskriget samt under de senaste åren, då kolprisen sprungit upp till 40 kr. och däröver. Att avfallet efter avverkningarna under långa perioder ej kunnat tillvaratagas, har medfört dels minskade inkomster från skogen, dels att Hamra besparingsskog å en del avlägset belägna trakter, särskilt ned mot Voxna älv, ej kunnat erhålla önskvärd vård.

Orsa i juli 1943.

J.E. NILSSON